Subtilitet i Solar System

Under ett samtal efter vår senaste The Shadow of Yesterday-kampanj påpekade Jonas att Solar System främjar, och främjas av, en inte så subtil spelstil. Det är stora gester, omvälvande känslor, skiftande relationer och personliga förändringar. Melodrama, sa jag (och mös lite inombords).

Men, vill jag hävda, det är inget staplande av häftiga saker på hög för sakens skull. De här stundtals övertydliga - jag vill hellre säga lätt identifierbara - skiftningarna i perspektiv skapar utrymme för nyanser som för mig resulterar i riktigt givande funderingar.

Så Solar System säger åt dig att ta tag i saker, vara icke-subtil, tydlig och passionerad, och belönar dig med subtila rika reflektioner skapade av detta.

Har vi spelets fruitful void här?

5 kommentarer till “Subtilitet i Solar System”

  1. Hans Sjunnesson säger:

    Mekaniskt är det enda sättet att ta sig framåt och få belöning, att grabba tag och utvecklas.

    Awesome.

  2. Johan säger:

    Intressant! Jag håller helt med om att det finns en väldigt stark tydlighet, “dramatisk transparens” eller vad man ska kalla det, som främjar den tematiska spelstilen väldigt bra.

    Att “ta tag i saker” är jäkligt viktigt, och givande.

  3. Jonas säger:

    Insikten om TSoY “icke-subtilitet” (och jag lägger ingen värdering i beskrivningen) kom sig av att jag satt och höll på mina Keys i typ två spelmöten. “Nu är det nääästan rätt att pinga dem/köpa loss dem”. Skittrist. Så jag provade att hugga tag i saker i spelet – främst personer – och släppa mycket av finliret.

    Exempelvis köpte jag Key of the Guardian i en scen och köpte loss den en eller två scener senare. Det var inte bara klockrent fiktionsmässigt utan sade mycket om min karaktär och hans utveckling.

  4. Anders Sveen säger:

    Till viss del relevant diskussion.

    Jag tänker framförallt på det Eero skriver.

  5. Jonas säger:

    Som en utveckling av det jag skrev ovan om att hugga tag i saker, tycker jag att man inte behöver vara så rädd om spelledarpersoner i TSoY/SS. Man kan nästan vara lite vårdslös med dem som spelare – binda dem hårt till sig genom en Key of Love eller the Guardian, för att sedan “kasta bort” dem genom att köpa loss Keyn.

    Det är en väldigt cool och befriande känsla. Men jag tror också att man som spelledare ska vara medveten om den, annars blir det lätt lite fel.

Posta en kommentar