För några veckor sedan var jag ifärd med att skriva ett inlägg om att Nine Worlds slumpades ut på Indie Press Revolution. Bok + pdf för femton dollar eller nåt. Ett vrakpris. Men när jag skulle länka till sidan upptäckte jag att spelet var försvunnet. På Chimera Creatives sida fanns bara Dust Devils representerat. Ikväll kom förklaringen. Matt Snyder lägger pistolen på hyllan. Jag känner inget annat än respekt. Dust Devils är ett enastående spel, men jag vill ändå viga det här inlägget åt Nine Worlds. Kanske det mest förbisedda rollspelet jag känner till. Oerhört elegant speldesign som förtjänar att spelas mycket mer. Av mig inte minst.

Läs om när jag pitchar Nine Worlds här på A Game of You.

Läs om när jag diskuterar spelet efteråt på Story Games.

Nine Worlds ser ut att finnas inne på Leisure Games. Se till att skaffa det innan det tar slut.

Under ett samtal efter vår senaste The Shadow of Yesterday-kampanj påpekade Jonas att Solar System främjar, och främjas av, en inte så subtil spelstil. Det är stora gester, omvälvande känslor, skiftande relationer och personliga förändringar. Melodrama, sa jag (och mös lite inombords).

Men, vill jag hävda, det är inget staplande av häftiga saker på hög för sakens skull. De här stundtals övertydliga - jag vill hellre säga lätt identifierbara - skiftningarna i perspektiv skapar utrymme för nyanser som för mig resulterar i riktigt givande funderingar.

Så Solar System säger åt dig att ta tag i saker, vara icke-subtil, tydlig och passionerad, och belönar dig med subtila rika reflektioner skapade av detta.

Har vi spelets fruitful void här?

Mitt enda rollspelande de senaste månaderna har bestått av en D&D4-kampanj som är väldigt underhållande men givetvis inte riktigt tillfredställer några Story nu-behov (detta är också anledningen till att jag inte postat här på så länge). Jag är väldigt sugen på att vräka igång ett Shadow of Yesterday-spel eller något liknande, men har plötsligt drabbats av stora skälvan vid tanken på att försöka spela ett spel där man tvingas tänka på annat än spelmässig strategi. Har ränderna gått ur? Rimligtvis borde det vara som att lära sig cykla, men lite ringrostig kanske man ändå blir. Är det någon som har åsikter eller erfarenheter kring det här? Att återvända till en spelstil (eller rollspel överhuvudtaget) efter en längre tids uppehåll känns inte helt oproblematiskt, men hur mycket kontinuerlig övning krävs för att man ska vara bekväm? Kan man bli sämre på tematiskt rollspelande?

Hoppas förresten att ingen har missat de här texterna, väldigt intressanta (även om de ofta upplevs som rätt självklara när man väl läser dem).