“Many of the songs involve desperate characters who’ve found themselves in some trouble and want to moan about it a little before taking their lumps. The sexual tension between characters in your average Mountain Goats song could split the atom if the power could be harnessed, but it can’t, so forget it.”

Desperata karaktärer, problem, sexuell spänning – rent guld med andra ord. Och allt på under två minuter; ett utsnitt ur livet; en mikronovell. Man borde göra ett Mountain Goats-rollspel.

Håll inte tillbaka, “don’t pull your punches”, skriver Vincent Baker i Dogs in the Vineyard. Men jag kan inte låta bli att reflexmässigt börja fega ur lite; det känns så fuskigt när jag skrapar ihop mina tärningar inför en konflikt och ser att de är många fler än spelarens. “Och så 5T10 i ‘Demonic influence’ också. Ojojoj, det här blev högt. Och du fick bara ettor och tvåor. Illa.” Så jag håller tillbaka. Alltid lite, lite.

Men efter två spelmöten – två bra, bra spelmöten – slår det mig nu att han har rätt. Håll inte tillbaka, spelet håller för att du tar i så du spricker. Spelarna kan föra in hur många Traits de vill, och de kan eskalera när som helst. Och jag kan ju ge mig. Inför en särdeles “bra” – intressant, rolig, cool … bra – höjning kan jag ge mig. Och nästan viktigare: Det kan spelarna också.

Lita på spelet, “trust the game”, har jag läst fler gånger än jag orkat räkna. Okej då. Jag gör väl det. Och slutar hålla tillbaka.

Vi spelar Dogs in the Vineyard. Hans karaktär Broder John är i konflikt med Jonas spelledarperson Broder Samuel. Broder Samuel håller i en yxa. Broder John håller i en pistol.

På bordet ligger två tärningar. Två fyror som Jonas skjutit fram.

Hans synar: “Jag räknar till tre, sedan skjuter jag”.

Sedan direkt efter kommer höjningen: “Ett”.

Det var det snyggaste enskilda draget jag hittills varit med om i Dogs.

Det var överlag ett rysligt roligt spelmöte med väldigt synkat rollspelande. Att Hans levererade sin höjning på ett sånt sätt ser jag som ett symptom på att vi sett till att sporra varandra och spinna vidare på saker helt i stil med det Jonas skriver om i föregående post.

Vi hade stämt instrumenten i ett par spelmöten. Nu började vi lira.

Från det här inlägget saxar jag veckans finaste citat:

“He really stepped up and provided a great set of material for you, which is sort of like giving you a fantastic lead guitar riff at the start of a song. It’s now your job to provide the rhythm section, which validates and supports and provides a platform for his next input. Then it’s his job to lay more riff down on top of that, and then it’s your job to keep that rhythm going, and so on. You must pick the initial rhythm because it can support the kind of riff you’ve heard so far, then back-and-forth, and sooner or later in tandem, you guys are playing music.”

Det handlar om hur man konstruerar Kickers, men jag ser det som en mycket träffande metafor för hur rollspelande funkar när det är som bäst: Ett givande och tagande; ett ständigt flöde av idéer där vi bygger på varandras input och gemensamt skapar en historia; och i slutändan får vi något som är större än summan av delarna.

Såhär skrev jag i ett mail till Jonas Karlsson angående en karaktär jag gjorde till Dogs in the Vineyard i förra veckan:

Sedan skapade jag min karaktär så att han hela tiden skulle balansera på gränsen till eskalering men med avsikten att göra allt för att hålla min ilska i schack. Det verkar som det kommer att slå väl ut.

När jag väl skrivit ner det där så tittade jag på mina ord och insåg att det var sant och kände efter vad jag menade. Såhär var det jag tänkte.

Min rollperson är Broder Joel. Hans Stats är Acuity 3T6, Heart 3T6, Body 4T6 och Will 5T6. Hans Traits är Jag tog hand om mina syskon 2T6, Jag är beläst 4T4, Jag är snar till vrede 1T10 och Jag är en Hund 1T10. Efter Accomplishments så hade jag också Jag har förlorat en hästkapplöpning 1T6.

Broder Joels rock är sydd i två fält, ett vitt och ett svart, som delar rocken längs mitten. På ryggen skär de två färgerna in i varandras fält och bildar konturen av ett berg. Rocken gjordes av hans yngre systrar och är värd 2T6. (Fans av fantastiska Blade of the Immortal känner igen det här som inspirerat av Manjis kimono).

Utöver rocken, en burk helig jord och Livets bok bär Joel en dålig kniv (T4), och en revolver. Han rider på en stor och fin häst (2T8).

Jag hade valt en Komplicerad bakgrund och hade 15T6 att sätta ut på Stats. Att jag placerade dem som jag gjorde är inte slumpmässigt. Som man kan se så har Broder Joel sämst förutsättningar för att vinna en konflikt genom att prata, då man slår Acuity och Heart. Jag tänker mig Broder Joel som någon som kämpar emot sin inre vrede och som gärna försöker lösa meningsskiljaktigheter genom samtal och resonemang men jag kommer att få svårt att räcka till i sådana situationer. Här spelar också hans Jag är beläst in. 4T4 är som gjort för att få Fallout och ställa till besvär. Jag tänker mig att Joel gärna föreställer sig använder denna egenskap välvilligt men att den ofta kommer att slå tillbaka på honom. Det här är Dogs i ett nötskal men jag har alltså gjort det ännu svårare för mig att ta itu med saker utan att eskalera eller ta Fallout när jag spelar min karaktär, men det betyder inte att jag inte kommer att försöka. Det betyder inte att jag inte kommer att kämpa för det.

Och jag är supernöjd med min initiationsrit och påföljande trait. Inte minst som Broder Joel rider på en sådan häst som han gör.

Det här har en personlig förankring hos mig som inte alls har med hästar att göra.