På ett amerikanskt spelkonvent, Dreamation, har det spelats Shock: nyligen. Spelets designer Joshua Newman var själv en av spelarna och skriver kort om sin upplevelse på sin blogg. Märkbart är hur nära deras Shock och Issue om klass ligger vad jag, Jonas och Magnus satte upp när vi spelade i slutet av förra året. Det här satte igång tankarna kring vårt spelmöte igen.

Sessionen från Dreamation spelades in och en skriftlig spelrapport har också utlovats. Ska bli kul att både läsa och lyssna och se hur deras version av Kolonisering och Klassfrågor skiljer sig från vår.

Vi ska avsluta vår historia nästa vecka. Här är en liten checklista jag skrivit till det spelmötet och framtida.

a) Glöm inte bort Minutiae. När vi spelade så började Magnus och Jonas starkt som sidospelare i konflikter och vi skrev ner några coola saker om världen. Själv så satt jag mest och lyssnade när Jonas och Magnus agerade Antagonist och Protagonist. Sen var det något som strulade och vi slutade skjuta in Minutiae i konflikter. Synd för jag känner att det är ett viktigt delmoment för givande spel. Inte olikt Månarnas betydande roll i Polaris.

b) Se till att snacka igenom Shock, Issues och inte minst Praxis innan spelet börjar så att alla är med på vad som gäller och gillar det. Vi hade en vag Shock (som vi också bytte till en bättre och tydligare) och i snacket efteråt sade sig Jonas känna sig distanserad från Praxis-skalorna och Magnus saknade stundtals en kraftigare science fiction-känsla. Jag gillar å ena sidan vad vi valde men känner att vi kunnat få ännu starkare resultat om vi gett akt på nästa punkt.

c) Ta tag i den Shock eller Issue som du äger och etablera saker om den i spel. Det känns superviktigt att ta avstamp i Gridkartan i konflikter och låta saker verkligen reflekteras mot frågorna som uppstår i korspunkterna.

d) Sist men inte minst så tror jag på att se till att den Protagonist man spelar är intressant för en själv. Sant för alla spel kanske men i Shock: där världen och samhället står i fokus så blir det avgörande att kunna kanalisera det genom en karaktär man känner med. Här tror jag vi lyckades bäst när vi startade vårt spel. Jag känner med Change rejält och kan ta ställning till flera saker som berör mig, med henne som kärl. Och jag tror det här är sant för både Magnus och Jonas.

Vid en titt in på The Forge ikväll snubblade jag över det här. En tysk som heter Frank Tarcikowski har spaltat upp The Big Model väldigt överskådligt. Stiligt.

Speciellt gillar jag den här biten om agenda:

Creative Agenda is the full picture! It is recognized when watching a group play for a longer instance, with special attention to moments where specific priorities may conflict with each other. That’s not to say that any action by a player at any time during play needs to fit a scheme or something.

Alles klar?

Det pågår en rolig tävling på www.rollspel.nu där undertecknad deltar med två bidrag. Tävlingen går ut på att göra den roligaste, mest inspirerade kartan. Jag gillar kartor väldigt mycket – de är för evigt förknippade med min barndoms första storögda läsningar av Bilbo och Sagan om ringen, och mina första stapplande steg inom rollspelshobbyn.

Tyvärr använder jag dem nästan aldrig numera (jag är t.ex. inte särskilt road av rent världsbyggande längre) så det var kul att få ett tillfälle att få utlopp för mitt undertryckta kartritarbehov. Om tid funnes hade jag förmodligen ställt upp med ytterligare ett par bidrag.

För egen del fungerar kartor oftast som en rejäl kickstart för fantasin; så som jag föreställer mig att det fungerar för de flesta andra. Men jag vill ha nya, roliga, annorlunda och inspirerande sätt att använda kartor på. Stranger Things verkar t.ex. vara något på spåren med sina stadsbrickor. Finns det fler exempel?

Vad har ni för idéer om detta? Hur kan man använda kartor mer aktivt i spel – och då ur ett Story Nu-perspektiv?

Och så lite ogenerad självmarknadsföring:
Här är det första bidraget, vilket bygger på en skiss jag gjorde för dryga 15 år sedan, kraftigt inspirerad av Trakorien. Öriken är coola. Och jag gillade tydligen att stjäla namn …

Här är det andra bidraget. Kanske mer åt modern/urban fantasy, eller Unknown Armies?

Om någon vill delta måste ni dock sno er på – deadline är klockan 12 i natt!

Jag läste igenom Hero’s Banner för andra gången i julhelgen och föll.

Det är egentligen inget som skiljer sig från mina intryck första gången jag läste spelet. Jag gillade redan då vad jag såg, och det är samma saker som nu sticker ut; bara tydligare.

Såhär skrev jag tidigare som svar till Jonas på frågan om vad som först lockade mig med spelet:

Det sammansmälter min vurm för avslutade historier, att skifta/pensionera karaktärer i en pågående story samt våldsamma generationsdramer i stil med A Game of Thrones.

Det känns ännu säkrare nu därför att jag ser hur spelet kommer att ge mig de där sakerna jag strävar efter.

Jag ser fram emot att spela det.