Den svenska spelbloggen Eskapisten har publicerat en intervju med Ben Lehman.

Ben är i mina ögon den överlägset mest intressante rollspelsmakaren just nu verksam. Hans speldesign är subtil och insiktsfull, precis som hans svar i intervjun.

Det som står ut vid en första genomläsning är vad han har att säga om nyckelfraserna - läs noga! - och det faktum att han skrev Polaris som ett narrativistiskt spel utan att förstå vad det var.

Roligt!

När jag spelat Polaris – troligtvis världens bästa spel, någonsin – är det en, och bara en, sak som varit smolket i min glädjebägare: det är så roligt att driva riddare i fördärvet att det varit snudd på tråkigt att vara Hjärtat.

Men det här inlägget var en ögonöppnare.

Såhär: Som Misstaget driver man på mot en neslig, tarvlig, ful och icke ärofull död. –> Protagonisten dör som en usel förrädare som lierat sig med demonerna.
Som Hjärtat driver man på mot en ärofull, meningsfull och vacker död. –> Protagonisten dör när hon försvarar något viktigt; ett meningsfullt offer.

Tricket är alltså att dö när man uppnått sitt “mål”, men innan ens Misströstan hunnit driva en över till den andra sidan.

Polaris supertajta och oerhört smarta design fortsätter att imponera.

(Anders, när spelar vi nästa gång?)